chutney

Ja det kom som en överraskning när jag skrev in min mail och försökte skapa ett nytt konto att min mail l redan användes. Och när jag läser gamla inlägg så kommer allt tillbaka.  2008 är mycket länge sedan upptäcker jag nu. Nu vill jag bara skriva lite lixom. Bara plita ner lite tankar. Inte för någons skull förutom min egen. Och om ingen någonsin kommer läsa det så är jag lika lycklig för de. Det finns många saker i mitt liv som jag går och tänker på. Jag skulle beskriva migsjälv som en som grubblar mycket. En sak som jag tänker på ikväll är hur lätt vissa har för att vara genuint otrevliga mot andra utan att igentligen veta vad den personen innerst inne har för uppsåt. Och jag vet inte om de tror att det inte märks att deras ruttna personlighet lyser igenom den där förfallande fasaden som de är så måna om att putsa på? Men jag tror iaf eller jag vet rättare sagt att under fasaden så är det svårt sjuka barn som fortfarande sysslar med lekar som de är alldeles för gamla för. Men skillnaden på barn och vuxna i det sammanhanget är att att fler runtomkring blir påverkade. Dina handlingar gör faktiskt effekt på hur personer i din närhet lever. Tyvärr.  För när du springer runt och tror att hela världen kretsar runt digsjälv och att alla andra måste ändras och anpassas så finns det ibland stackars oskyldiga själar som formas efter din avbild. Och ett nytt stackars sjukt barn är fött. Ibland så måste man ta ett steg tillbaka och betrakta sin omvärld med nya ögon. Och när jag gjorde det blev jag lite ledsen och besviken över vad jag upptäckte. All tid och kraft man kan lägga på någon annan. Och i slutändan så är allt det bortkastat. Jag försöker hela tiden att vara en äkta människa. Och om jag någon gång avviker från det så är det inte något som jag gör medvetet. Jag är en av de som faktiskt menar det när jag säger att vi måste träffas snart. Kanske ta en fika? Jag har aldrig riktigt fattat att det är något som folk bara säger. Varför? Om jag inte har någon avsikt eller vilja att träffas så skulle jag inte säga så. Men nu dör snart batteriet så jag får helt enkelt grubbla vidare till nästa gång. 

Igår va det fest och idag så är jag förkyld så det bara sjunger om det. Det började i förrgår men nu är det värre än någonsin. Fan jag vet inte om jag kan jobba i morgon. Så jävla typiskt. Strax eter varge lön så blir jag förkyld. och får vara hemma i någen dag eller två. Men jag kan inte jobba när jag nyser var femte minut och måste snyta mig var femte sekund. Och mitt vänstra öga rinner me. Skummt att det bara är ett av dom som gör det. Jag hoppas att alla cruisare hade det kul igår det hade i alla fall jag. PUSS O KRAM ALLA

En stor överaskning va? Det ska bli kul men jag är lite förkyld så det kan bli lite jobbigt me. Det e cruising idag så jag hoppas att alla får en trevlig kväll. Jag lär nog inte se en ända bil.För min kväll kommer nog att spenderas på  harrys. Nu blir det champagne och jordgubbar!!! party on people!!

Efter ett uppeholl på några år eller så är man åter på sin kära blogg.
Mitt återbesök idag kommer inte vara länge men jag låvar att snart göra ett mer seriöst inlägg.
tills dess puss och kram.

Vad gör man när man inte vet vad man ska göra?
Känner mig attraktiv som en gråsten idag. Några förslag?
Hopplöshet är ett ord som dyker upp i mitt huvud.
Hopplöst.

Ja som ni ser så fottades det ganska friskt igår. Det var min kära vapendragare och kusin som tog de här härliga bilderna på mig i bara mässingen. Och sen var det min tur att fotta henne som ni kan se på hennes blogg som är länkad från min sida. Jojja gorde ett förtäffligt jobb med kameran i våran studio byggd av lakan. Titta och lämna gärna en komentar.

Det visade sig att utvärderings mannen inte kunde skriva ett intyg att jag har dyselexi utan att jag nu bara ligger på gränsen att ha det. Men under utvärderingen så fick jag inte göra ett ända rätt stavnings prov.
Det var lite konstigt tycker jag.
Jag har haft mina funderingar på att ge honom min blogg adress så kan han ju se svavningarna här men jag orkar inte bry mig om det något mer. Nu är jag bara rädd för att min ams förmedlare kommer att jävlas med mig.
För vill hon så kan hon. Men det får jag väll se om några dagar antar jag.

Pöss o go natt på er.
Själv ligger jag sömnlös.

Jag har inte riktigt koll på hur det går med min utredning.
Jag börgade lite i måndags med högläsning, ordförståelser och lågiskt tänkande. Och det visade sig att jag tydligen var väldigt lågiskt tänkande. Över medel faktiskt. Nu får jag sluta skryta!
Men han hade inte tid att göra alla test så vi skulle fortsätta på tisdag.
Måste ju säga att jag e lite kluven.... man vill ju göra bra ifrån sig på test men på detta så vill man ju inte att det ska gå för bra. Ja det återstår att se.
Jag kommer i alla fall att holla er uppdaterade..... får skriva igen på tisdag så får vi se hur det gick.
Jag vet att ialla fall jag väntar med spänning
.

Tillsammans stavas med två m.
Fel av mig.
Det var ett annat ord som han hade visat mig.

Jag visste inte att en arbetsförmedlare fich behandla folk hur dom vill. Anklaga folk för att simulera dyselexi "eller hur det stavas". Eller bara vara allment otrevliga och smida planer bakom ryggen på en. Ja för det är i alla fall vad min arbetsförmedlare gör. Det ringde en trevlig man och erbjöd mig ett arbete att skriva skyltar för hand åt ett större företag. Arbetet skulle utföras 4-8 timmar/ vecka. Jag som aldrig sysslat med något liknande innan blev ganska förvånad och informerade mannen om min milda dyselexi och min oerfarenhet. Han tackade för sig och samtalet var slut.

Dagen efter ringde min totalt störda ams person och sa mig ett och annat som inte var så trevligt att höra.
Hon sa hej och berättade om en liten lapp hon hade fått av den trevlige mannen. Där det stod vad jag hade svarat dagen då han ringde. Hon började genast ifrågasätta dyselexin och undrade varför hon inte hade några papper om det. Och jag svarade att jag aldrig genomgått en utvärdering och hade därför inget intyg. Sen komm det en komentar som fick mig att bli näst intill mållös. " Vilka säger att det är det då? Du och dina föräldrar eller?" Jag försokte ge svar och sen kom nästa fråga.
"hur visar sig det" Jag svarar att jag stavar fel utan att se det och att jag blandar ihop vissa bokstäver och gör särskrivningar. Men jag hinner inte "och jag ville inte sitta och försvara mig heller för den delen"att säga allt som jag har problem med när jag skriver. Innan hon fortsätter med att anklaga mig för att ha i prinsip hittat på att jag skulle ha dyselexi för att jag ska "slippa" arbeta.

Tack så jävla mycke för den. Subba.

Jo hon menade på att det behöver ju inte va dyselexi att jag inte kan stava utan att jag var dålig i skolan eller att undervisningen var dålig. Ja ha jag tycker att det är lite konstigt att jag gått tolv år i skola och fortfarande ibland inte kan  stava till bok utan skriver dok eller att jag stavar tillsammans med två m som min käre festman så snällt pekade ut i mitt förr förra inlägg.

Det är inte lätt om man blir misstrodd om man erkänner en av sina brister.

Sen skulle hon skylta med bevismaterial 1A. En lapp som jag lämnat till henne under hennes semester som betod utav 4 meningar där jag berättade lite av vad jag sökte och att jag skulle höra av mig om jag fick reda på något mer.
För där hade jag minsann bara stavat fel en gång. Oj då jag har aldrig fått skäll för att jag stavar fel för lite. Det måste vara första gången.
Lite senare avslutade vi samtalet och jag var förvirrad och upprörd. Så jag ringde en väninna som oxå är dyslektiker och berättade vad som hade hänt. Hon informerade mig om att AMS kunde hjälpa mig att få mitt intyg som jag nu bara ville kassta i hennes ansikte.

Så idag åkte jag till ams och ville höra om det kunde årdnas med utredning. Och då blev jag självklart tvungen att prata med min ams person. Så jag sa att jag ville utredas så att jag skulle få intyget eftersom det nu helt plötsligt va aktuellt.
Svaret var " Har inte han ringt dig" Då visade det sig att hon redan lämmnat papper till utredaren om mig. Utan att jag visste om det.
Jag och min veninna är helt övertygade om att hon ville "sätta dit" mig. Att han skulle ringa och att jag då skulle överbevisas. Och inte vilja utredas eller att jag skulle göra det och det skulle visa sig att jag hittat på.

Det är vad jag kallar för att smida planer bakom ryggen.

Något som var intressant var att hon sa att hon tyckte att jag var så duktig på att måla så att hon trodde inte att jag hade några problem med att skriva. Men det är väll helt skilda saker. Eller?

Hon visste ju en massa saker oxå. Jo då hon visste minnsan en massa om hur en dysiektiker fungerar.
Konstigt jag visste inte att hon var expert på det. Eller ens att hon var utbildad mer än mig om hur det va att vara dyslektiker.

Fy fan att vuxna människor får bete sig på det sättet.
Och hon ska va där för att hjälpa mig nej fy fan. Då vill jag häldre ha någon som vill förstöra för mig istället

Men vad fan har hon hjälpt mig med igentligen.

Jag var ju för fet och för mycke tjej för att svetsa. *tex*
Där fick jag ju kämpa för att få vara kvar.

Nu är jag trött på det här... riktigt jävla trött.

Pöss o kram
Jesse

Ja jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag gör ett försök.
Nu är Sebastians semester slut.
Så det innebär att min är det me. Det har varit bra under sommaren. Och vi har varit i Falkenberg och tittat på solsting och snedsprång. Den var bra. I alla fall som förväntat. Och så va vi på Lånta fjädrar. Den va oxå bra.
Roligt att se några utav den svenska eliten på senen. Så det var värt att bara se dem göra det dom gör bäst.
Det har varit en lugn sommar i övrigt.
Och nu ska jag leta efter ett jobb. Jag är så rastlös nu. Jag vill ha något att göra om dagarna och jag vill ha mer pengar.
Så nu ska jag titta på ams hemsida.

Pöss o kram

Jesse

Det var allt för mig denna gången.

Hej nu e jag här igen.
Jag sitter för tillfället och trivs i min ensamhet ty sambon är ute på stan och svirar.
Och anledningen till att jag trivs e att jag på flera dagar får helt lugn och ro.
De senaste dagarna har jag tillbringat tillsamans med familjen i vårat sommar recidens.
Det vill säga våran stuga i Strömmby. Som inte är så glamoröst som man kan tro.
Det e alltid trevligt att umgås med familjen men efter några dagar vill man bara kunna sitta i soffan med bara en handuk virad runt håret och titta på helt meningslösa program i flera timmar. Så e det.
Jag tycker om hela grejjen med att bo trångt. Och hjälpas åt med olika sysslor. Lite som ett kollektiv.
Men jag har ju alltid varit beroende av att ha folk runt mig nästan hela tiden. Inte som Sebastian som e beroende av att ofta få vara ensam. Det e något som skiljer oss från varandra och det har oxå sina positiva och negativa sidor. Det positiva är att jag kan spendera mycke tid med mina vänner och då får ju han vara själv sammtidigt som jag kanske blir sällskaps sjuk och gnäller på honom att han e tråkig. Men det gäller att hitta balans. Som med allt. Jag har tagit lite bilder runt om stugan med min nya mobil men jag har inte lagt in bilderna på datorn än så jag får lägga in dom i morgon.

Pöss o kram så hörs vi.

Jesse