Trött.
Ja det kan ju tyckas va lite konstigt att man e trött när man varit ledig i nästan två veckor.
Men jag e i alla fall jävligt trött. Jag vet inte om det beror på att det är så mörkt och kallt när man vaknar eller om det är för att men vände på dygnet när man var ledig, eller om det beror på att det inte går så bra med svetasandet jusst nu. Eller kanske en salig blandning av alltihop.
det är lite tomt här på kursen nu. Det är nackdelen med att vi har börjat vid olika tillfällen.
De som man lärde känna när man kom hit e inte kvar längre. Förutom ett par tappra krigare som fortfarande kämpar på. Men det är aldeles tyst i fika rummet och igår upptäkte jag att jag var aldeles ensam där när klockan bara var tolv. Jag hoppas verkligen att det börjar lite nya intressanta personer här snart. Vi är inte alls många nu.
Hur ska det gå när man ska börja jobba sen då?
Kommer jag kunna svetsa eller kommer jag bara vara förvirrad och klanta mig?
Det är faktiskt lite spännande att ge sig ut i ett sådant manns dominerat yrke. För om jag ska ha någon shans att få jobb måste jag vara lite bättre än en man. Det har i alla fall lärarna sagt och det tror jag oxå på. Men det ger ju mig bara en sporre att bli lite bättre. Jobba lite hårdare. Och det ska ni bara veta att jag har fått kämpa för att få vara kvar här. Inte på grund av att jag var dålig på att svetsa men för att jag e tjej och överviktig. Lärarna kunde uppriktigt säga att dom va imponerade över hur bra det gick för mig och sen säga att jag kommer ha problem att få jobb pga att jag ÄR tjej och överviktig. Jag klandrar inte lärarna dom var ärliga men jag tycker dätemot att ams bar sig åt på ett jävligt konstigt sätt. Min arbets förmedlare som dessutom är en kvinna ville ta bort mig fån kursen jusst pga dom anledningarna.Efter tio veckor på en kurs som jag trivdes på och som jag var duktig på. Så två veckor senare fick jag veta att jag fick vara kvar. Men jag hade varit tvungen att ringa runt till en massa abetsgivare och fråga en massa dumma saker och göra ett tiotal besök ute på företag. Allt det bara för att jag skulle bevisa att jag skulle få vara kvar så när jag väl fick det så visste jag inte om jag ville längre. Men jag höll ut och fortsatte. jag kan ju inte säga att jag ångrar att jag stannade.
Det är konstigt hur alla våra beslut påverkar resten av våra liv.
Frågan e bara om man gör rätt under resans gång.
kram Jesse
Men jag e i alla fall jävligt trött. Jag vet inte om det beror på att det är så mörkt och kallt när man vaknar eller om det är för att men vände på dygnet när man var ledig, eller om det beror på att det inte går så bra med svetasandet jusst nu. Eller kanske en salig blandning av alltihop.
det är lite tomt här på kursen nu. Det är nackdelen med att vi har börjat vid olika tillfällen.
De som man lärde känna när man kom hit e inte kvar längre. Förutom ett par tappra krigare som fortfarande kämpar på. Men det är aldeles tyst i fika rummet och igår upptäkte jag att jag var aldeles ensam där när klockan bara var tolv. Jag hoppas verkligen att det börjar lite nya intressanta personer här snart. Vi är inte alls många nu.
Hur ska det gå när man ska börja jobba sen då?
Kommer jag kunna svetsa eller kommer jag bara vara förvirrad och klanta mig?
Det är faktiskt lite spännande att ge sig ut i ett sådant manns dominerat yrke. För om jag ska ha någon shans att få jobb måste jag vara lite bättre än en man. Det har i alla fall lärarna sagt och det tror jag oxå på. Men det ger ju mig bara en sporre att bli lite bättre. Jobba lite hårdare. Och det ska ni bara veta att jag har fått kämpa för att få vara kvar här. Inte på grund av att jag var dålig på att svetsa men för att jag e tjej och överviktig. Lärarna kunde uppriktigt säga att dom va imponerade över hur bra det gick för mig och sen säga att jag kommer ha problem att få jobb pga att jag ÄR tjej och överviktig. Jag klandrar inte lärarna dom var ärliga men jag tycker dätemot att ams bar sig åt på ett jävligt konstigt sätt. Min arbets förmedlare som dessutom är en kvinna ville ta bort mig fån kursen jusst pga dom anledningarna.Efter tio veckor på en kurs som jag trivdes på och som jag var duktig på. Så två veckor senare fick jag veta att jag fick vara kvar. Men jag hade varit tvungen att ringa runt till en massa abetsgivare och fråga en massa dumma saker och göra ett tiotal besök ute på företag. Allt det bara för att jag skulle bevisa att jag skulle få vara kvar så när jag väl fick det så visste jag inte om jag ville längre. Men jag höll ut och fortsatte. jag kan ju inte säga att jag ångrar att jag stannade.
Det är konstigt hur alla våra beslut påverkar resten av våra liv.
Frågan e bara om man gör rätt under resans gång.
kram Jesse
Kommentarer
Trackback
