chutney

Idag fick jag veta att en utav killarna på kursen ska med sin tjej till ungdomsmottagningen för att kolla upp om hon är gravid. Vilket hon har misstänkt i ca tre till fyra veckor.
Och den ångesten han visade och berättade om förklarade lite hur han känner innför detta.
Han berättade att han mådde illa och hoppades värkligen inte att hon var på smällen.
Han hade vetat om att hon misstänkte att hon var gravid men förträngt det. men nu när det var dags för  test resultat så blev allt värkligt. Han sa också att det inte var första gången han hade gjort en tjej gravid men att hon hadde gjort abort. Jag frågade hur han trodde att dom skelle göra om hon va det?
Och han svarade att han inte kände sig redo för att bli pappa men att han ändå skulle vilja behålla det.
Vi var båda överens att ett barn behåller man bara inte om det passar en för tillfället. Man får ta sitt ansvar.
Barn e inget som man kan beställa på post order.
Även om man planerar att skaffa barn undrar jag om man e redo?
Redo för det ofantliga ansvar som man måste ta. Och nu gäller det en levande liten varelse som man skapat av en del av sig själv. Redo att ta ansvar för någon annan än sig själv.
Jag väntar med spänning på svar nu. Han skulle rapportera när han kommer tillbaka.
Deras situation är ganska komplex för att ho e libanes och hennes föräldrar har knappt träffat honnom.
Men han vet att dom inte tycker om honnom. Och nu kanske han har gort deras sjuttonårige dotter på smällen.
Hans svar när jag frågade honnom vad han stodde att de skulle säga löd: De kommer döda mig.

Detta har fått mig att tänka. Skulle jag vara redo?

Kram jesse